Marion Gräfin Dönhoff anspelar på detta i titeln till sin berömda bok om 20 juli, Um der Ehre willen. Äran var för 20 juli-männen just samvetet och ansvaret, både inför Gud och inför människor. Marion Gräfin Dönhoff skriver: ”De var alla eniga om att varken den enskilde eller nationen kan leva utan en metafysisk dimension.” Med det avser hon just ansvaret inför Gud. En av 20-julimännen, general Hans Oster, sa: ”Vi fruktar ingenting utom Guds vrede.”

20 juli var ett oerhört risktagande. Själva bedömde 20-julimännen risken för misslyckande lika stor som möjligheten att lyckas. Det avgörande för dem var att de inför världen – och eftervärlden – måste visa att det fanns ett annat Tyskland, ett heligt Tyskland, medvetet om sitt ansvar inför Gud. Det var en sista protest mot partistaten, när Stauffenberg vid sin avrättning ropade: ”Leve det heliga Tyskland!”
  20-julimännen ville mer än att störta Hitler. Den viktigaste punkten var att återupprätta rättsstaten. Redan när den tyska republiken infördes 1919 hade den principen att majoriteten alltid har rätt. Denna princip blev ödesdiger, när nazisterna fick kontroll över riksdagsmajoriteten genom sina stödpartier.  Till och med för att få ut studentexamen måste man vara nazist; i annat fall var man ”politiskt omogen” och kunde därför inte få ut mogenhetsexamen. Hela statsförvaltningen var alltifrån 1919 politiserad. Meriter och kunskaper var ointressanta, det enda viktiga var rätt partitillhörighet. Politiseringen accelererade ytterligare under nazisterna. 20-juli-männen ville återinföra fasta rättsprinciper, som stod över de politiska majoriteterna och den politiska korrektheten.
  Attentatet mot Hitler misslyckades. 200 av 20-julimännen avrättades. Ändå var det inte ett misslyckande. Det nya Tysklands grundlag kom att inledas med just det som var 20 juli-männens hållning: ”I medvetande om vårt ansvar inför Gud och människor …”

Den Europeiska unionen förverkligar just det som 20-julimännen ville: ett samhälle grundat på fasta rättsprinciper.
  Var fanns den evangeliska kyrkan i allt detta? En av dess främsta teologer, Dietrich Bonhoeffer, tillhörde kretsen. Han avrättades i koncentrationsläger. Än i dag ingår den kristna protesten mot nazismen i tyska psalmböcker. Den går under namnet Barmen-förklaringen. Där står det: ”Vi förkastar den falska lära, som menar att Kyrkan kan och måste ha som källa till sin förkunnelse något utanför och vid sidan om Guds enda Ord – vilka andra händelser, makter eller sanningar det än må vara med anspråk på att vara Guds uppenbarelse.”
20 juli är en källa till kristen stolthet – och eftertanke.

Christian Braw