När Mona Sahlin mötte de socialdemokratiska kyrkopolitikerna sågs det som ett trendbrott.
Foto: Mikael M Johansson

Socialdemokraternas ordför­ande Mona Sahlin är bestämd. Svenska kyrkan och därmed kyrkovalet är en fråga som i hög grad angår eller bör angå också andra än praktiserande kristna.

”Folkkyrkan bygger på en nedärvd kristen bekännelse, men ställer inte kravet på aktiv bekännelse för den enskilde. Det finns därför i folkkyrkan plats inte bara för bekännande kristna, utan även för sökare och tvivlare”, som det formuleras i en text där socialdemokraterna förklarar var­för man ställer upp i kyrkoval, ”den demokratiska socialismens värderingar sammanfaller till stora delar med kristendomens”.

– Folkkyrkan har alltid varit viktig i och för arbetarrörelsen, säger hon själv.

Historiskt möte med kyrkopolitiker
Inför årets kyrkoval var Socialdemokraterna tidigt ute. Ett kyrkoval­manifest presenterades i augusti förra året och redan i maj samma år deltog Mona Sahlin i ett möte med socialdemokratiska kyrkopolitiker där hon betonade att kyrkovalet är ”lika viktigt som andra val”.

Just det framträdandet, vid Kyrkopolitiskt for­um, har av partiets kyrk­ligt aktiva framhållits som närmast ett trendbrott.

– Jag vet inte om det stämmer, men de sa att jag var den förste partiledaren som på det sättet mötte våra kyrkopolitiker.

Provocerande att röstskolka
Själv är hon inte medlem i Svenska kyrkan – fast hon säger sig ibland fundera på att gå med – och ingår därför inte i höstens väljarunderlag. Men hon tycker att det borde vara en självklarhet för dem som gör det att också använda sin rösträtt.

– Att inte rösta är oerhört provocerande. Det där att säga att jag tror inte på Gud så jag röstar inte – det är fel!

Skälen att rösta är många, menar hon, och räknar upp en del av det som återfinns i val­­manifestet. Det handlar om sådant som att vårda kulturarvet, erbjuda ceremonier, stärka kyrkan som social kraft och bidra till utvecklingen av ett mångreligiöst samhälle. Och så, förstås, att se till att samkönade par får gifta sig i kyrkan.

Påverka vart kyrkan går
Ett annat skäl är att se till att kyrkan inte går i ”fel” riktning, vilket i årets val betyder att Sverigedemokraternas representation i kyrkopolitiken åtminstone inte ska öka.

– Det handlar om att förvissa sig om att man inte vaknar upp en morgon och upptäcker att något har hänt som man egentligen inte ville skulle hända.

En annan fråga under Socialdemokraternas kyrkopolitiska stopp­skylt är församlingsnedläggningarna. Där vill man i stället ”skapa en ny lokal nivå”.

– Majoriteten av de aktiva står nog inte bakom att församlingar läggs ned och vårt gäng i kyrkan arbetar för att hitta andra former.

Självklart styra i kyrkan
Hon beskriver Svenska kyrkan — eller folkkyrkan — som ”ett fint möte” och menar att den ”tål debatter”. Anser att politik och religion inte hör ihop, men ser det som självklart att de politiska partierna är med och styr i kyrkan.

– Politikerna i Svenska kyrkan har nog inte missbrukat sin ställning, slår hon fast.

I förra vårens Kyrkopolitiskt for­um lät Mona Sahlin förstå att ”kyrkan erbjuder något som politiska organisationer inte erbjuder”. Och preciserade genom att tala om ”mening” och ”innehåll”.

Det låter som ett för politiken hårt omdöme, och hennes förklaring börjar i det kända; att hon ”gick med i Olof Palme och först sen blev sosse”. Det förra liknar hon vid att gå med i en religiös rörelse och menar att den hängivenheten ibland kan saknas i vardagspolitiken.

– Men jag tycker att jag ser en återkomst för värden i politiken. Och det handlar inte minst om vårdnaden om skapelsen.

Tom Hansson
08-462 28 32
tom.hansson@kyrkanstidning.se