I kyrkorna i USA är emellertid frågan om doppraxis inte alls en lika het potatis. Skillnaden ligger i den roll de kristna kyrkorna spelat historiskt: i Sverige och Europa har majoritetskyrkorna varit så förknippade med staten att nationell identitet och religiös tillhörighet gärna – främst i de nordiska länderna – identifieras även efter statskyrkosystemets fall. I USA har däremot kyrkorna karaktären av frivilligorganisationer verksamma i det civila samhället, och ingen höjer på ögonbrynen för att dessa ställer vissa krav på vad som gäller för medlemskap. I Europa tillhörde man tidigare kyrkan för att man måste, i USA har man i modern tid tillhört kyrkan för att man vill. Olika historier ger anledning till olika religiösa mentaliteter.

Exemplet är hämtat från boken Religious America, Secular Europe?, skriven av några av de mest namnkunniga samtida religionssociologerna i syfte att undersöka vad som varit ett av religionssociologins mest efterhängsna problem: Vad förklarar den stora skillnaden mellan den offentliga roll som religion spelar i Europa respektive USA, givet att båda är moderna kontinenter?
Enligt den klassiska sekulariseringsteorin som bland annat företräddes av nestorn inom religionssociologi, Peter Berger, finns ett samband mellan modernisering och sekularisering: ju modernare ett samhälle är, desto mindre religiöst är det. Få religionssociologer, och inte heller Berger, tror numera på denna teori, och en av anledningarna är USA.

Det är svårt att förneka att USA är ett modernt land, men lika svårt är det att förneka att religion har spelat och fortsätter att spela en viktig roll för landets politiska och sociala angelägenheter på ett sätt som ter sig närmast obegripligt utifrån ett europeiskt perspektiv. Den samtida religionssociologin har därför svängt från att se USA som ett undantag till att betrakta Europa som undantaget. Globalt sett är världen minst lika religiös som den någonsin varit; det är Europa som behöver förklaras, inte resten av världen. I enlighet med den israeliske sociologen Shmuel Eisenstadt talar man nu hellre om ”multipla moderniteter”, vilket innebär att det finns olika sätt för länder att vara moderna på. Konsekvensen blir att Europa är sekulariserat för att det är europeiskt, inte för att det är modernt. Eller med andra ord: nyckeln till religiösa skillnader mellan kontinenter är inte sociologiska lagbundenheter utan hur den historiska utvecklingen tett sig. I Europa handlar det till stora delar om olika sätt att förhålla sig till statskyrkosystemet medan USA framstått som en fristad från religiöst förtryck i Europa.

När Religious America, Secular Europe? studerar skillnaderna mellan Europa och USA som ett tema med flera variationer blir bilden mer nyansrik än en enkel kontrast. Det mångkulturella Storbritannien utgör ett slags station mellan USA och Frankrike som en av de mer sekularistiska av de europeiska länderna. Det lutherska Nordeuropa skiljer sig i sin tur från det katolska Sydeuropa. I USA är den intellektuella eliten en sekulär utpost i ett religiöst land (ett ”Sverige” mitt i ”Indien” för att låna författarnas bild), medan det i Europa finns indikationer på att religion börjar spela en större roll när etniska grupper flyttar in som inte erkänner det europeiska kontraktet där religion endast tillåts vara en privatsak.
Att skillnaden mellan de olika religiösa mentaliteterna i Europa respektive USA får konsekvenser för politiken lyfts utmärkt fram av Religious America, Secular Europe?: där religion i Europa ofta framstår som en del av problemet är religion i USA snarare en del av lösningen.

Författarna förhåller sig sympatiskt resonerande till sitt rika material, men en sak vill de lyfta fram med emfas: religion i det samtida samhället är – på gott och ont – en angelägenhet för alla som vill reflektera över hur samhället och staten bör formas.

Ola Sigurdson