Det är en stillsamt leende man i sportjacka, som kommer släntrande till vår överenskomna mötesplats i mässhallarna. Till Göteborgsmötet har han kommit för att tala religionsfrihet och mänskliga rättigheter. En fråga som oroar honom mycket.

– Den största gruppen i världen som förföljs för sin tro är de kristna — 200 miljoner i 65 länder Och trospolariseringen ökar i globaliseringens spår.

Som ordförande för Baptist World Alliance far David Coffey världen runt och arbetar med dessa frågor.

Kristet centrum i Jordanien
Nyss kom denne 67-åring hem från Jordanien, där han under lång tid förhandlat med kung Abdullah II om ett pilgrimscentrum på den plats där Jesus anses ha döpts. I Betania ”på andra sidan Jordan”. Nu har kungen donerat land till centret som förhoppningsvis ska öppnas nästa vår.

– 1997 var det där området en krigshärd, det går i alla fall framåt, säger han lite blygsamt.

Som så många andra kristna ledare är David Coffey särskilt oroad över de kristnas situation i Mellanöstern.

"Gest bättre än samtal"
År 2006 åkte han till Betlehem, tillsammans med de övriga ledarna i det engelska ekumeniska nätverket Churches Together, ärkebiskopen av Canterbury, romersk-katolske ärkebiskopen av Westminster och primaten för Storbritanniens armeniska kyr­ka.

– Vi ville visa vår närvaro där. En symbolisk gest kan ibland betyda mer än aldrig så många samtal, understryker han.

– Och vi gjorde precis som alla andra pilgrimer, besökte de heliga platserna och läste de gamla skrifterna.
Fast till skillnad från andra pilgrimer mötte de kristna judiska och muslimska ledare.

­– Det var enormt nyttiga ekumeniska möten.

Helt fri inom baptismen
Kristendomen har David Coffey med sig sedan barnsben. Att han valde att bli baptistpastor, precis som sin far, beror både på arv och ett fritt val, berättar han.

– Jag hade alla möjligheter att välja en annan väg än den baptistiska. Första gången jag sökte till pastorsseminariet fick jag avslag. Och jag tror inte på något sätt att baptisterna är de enda i himlen. Men det var inom den baptistiska rörelsen jag kunde känna mig helt fri.

Samarbetar med Blair
Numera är hans meritlista nästan oöverblickbar. Bland annat sitter han med i styrelsen för den tidigare premiärministern Tony Blairs nya stiftelse som arbetar för ett utökat samarbete mellan de tre stora världsreligionerna. Stiftelsen har kritiserats för att vara mer populistisk än seriös, men David Coffey viftar undan de invändningarna.

– Det är bara för att det är Tony Blair. Men han har gjort fantastiska saker. Titta på hans resultatlista. Han har bland annat åstadkommit fred i Nordirland. Visste du förresten att Tony Blair bor en vecka i månaden i Jerusalem?

Stöd moderata muslimer
Fred på Nordirland, slut på apartheid. Det finns hopp för världen, tror David Coffey. Men på frågan vad han säger till dem som oroas över de växande motsättningarna med muslimerna i många västländer, säger han att man måste tillåta de moderata rösterna inom islam att höras.

– Och det finns de som predikar extremism och våld inom alla traditioner.

Han tar upp A Common Word, brevet som de muslimska ledarna i världen skrev till de kristna ledarna i oktober 2006, och som lett till en rad möten och nya brev.

– Jag skulle vilja uppmana också de svenska ledarna att ge något slags svar på detta evangeliska manifest.

– Inte för det religiösa systemens skull men för världens. Den kristna rösten behövs i det offentliga samtalet.

Offentliga samtalet allas ansvar
Tanken på en helt sekulär stat slår han bort — sådär som i Frankrike, säger han med avsmak? Men så har ni det väl inte i Sverige?

– Tänk själv. Vad hade hänt om Bonhoeffer inte gått in i det offentliga samtalet? Det är ju uppgiften för alla trostraditioner att slå vakt om de etiska och moraliska värdena. Att kämpa för ”the Common Good”, allas bästa. Det är vår uppgift som kristna.

Uppgiften blir än viktigare framöver, och då behövs bra ledare. Därför ser David Coffey till att utbilda sådana. 40 män och kvinnor i trettioårsåldern som redan visat ledaregenskaperna i församlingarna får varje år möjligheten.

Inte Stålmannen
– Ledarskap berör oss alla. Vi måste arbeta gemensamt. En ledare är inte Stålmannen eller Indiana Jones.

– Men det viktigaste för varje kristen ledare är att vara en Kristi efterföljare. Det är vad jag tar med mig i graven. Det, och missionsbefallningen.

– Vägen till Gud går genom Kristus. Vi har en missionskallelse.

Predika bäst i gärningar
Hur får han ihop religionsdialog och den ömsesidiga respekt som han samtidigt predikar?

– En bra fråga, skrattar han. Men det går utmärkt. Särskilt om man visar att man menar det. Jag säger som Franciskus; predika evangelium, med ord när det är nödvändigt. Att bara tala om fred åstadkommer ingen fred.

– Men om jag förnedrar min tro med aggressioner då är det inte min tro.

Ständigt på resande fot
Det är dags att gå. Mässdeltagarna kring oss blir allt fler. David Coffey ska resa vidare. Kanske var det till Ryssland. Han nämner också Prag, Portugal och Irland. Att resa på det sättet, oavbrutet, är inget nöje. Men Coffey har perspektiv.

– Min idol är William Carey, den engelske missionären som 1792 åkte från England till Indien. Det tog sex månader Då ska väl inte jag gnälla om jag får vänta en stund på nån flygplats.

På vägen ut stoppar han mig i dörröppningen.

– Vänta, säger han omtänksamt. Du behöver lite lättviktigt material till din artikel också. Du kan skriva att jag är stor fotbollsfan och håller på Chelsea. Och så att mina fyra barnbarn är det viktigaste i livet för mig.
Sen försvinner han i folkvimlet.

Annika Ahlefelt