– Jag är ensamstående. Hade jag inte varit det, hade jag nog fått se över min kalender.

Det låter troligt. För medan de flesta tvekar att ta på sig ett uppdrag som förtroendevald, har Olle Reichenberg ett helt knippe.

Kommun- och landstingspolitiker
Han är gruppledare och ledamot i Danderyds kommunfullmäktige, ledamot i Stockholms läns landsting och vice ordförande i kyrkorådet i Danderyds församling. Samt sedan förra kyrkovalet också ledamot i kyrkomötet för Stockholms stift. För att ta det i runda slängar.

– Om jag tvingas offra något? Nej, det tycker inte. Jag kan planera, slår han över ett glas mineralvatten fast i det för tillfället lite flyttkaotiska våningsplanet i Moderaternas partihögkvarter i Gamla Stan.

Det är politik också på jobbet, alltså. Även om tjänsten som webbredaktör hos Moderaterna i Stockholms stad och län ”bara” omfattar sextio procent.

Uppdrag som 19-åring
Det politiska började tidigt. Olle Reichenberg gick som sjuttonåring med i Moderata ungdomsförbundet och två år senare fick han sitt första politiska uppdrag.

Det kyrkliga började ännu tidigare. Närmare bestämt i Ansgarsförbundet, den scoutliknande organisation som efter sammanslagning med Kyrkans ungdom på nittiotalet resulterade i Svenska kyrkans unga.

– Jag och min familj har ett långt förflutet i kyrkan. Den har alltid varit en del i familjens liv.

Klivet in i kyrkopolitiken var därmed inte långt. Och det började som det ofta gör.

– De ville ha någon ung.

Kyrkan har en del att lära av kommunpolitiken, tycker Olle Reichenberg
Foto: Frida Lenholm

Det blev hemförsamlingen Danderyd och efter förra kyrkovalet också en plats i kyrkomötet. Det senare en mandattid som Olle Reichenberg beskriver som ”en läroperiod”.

– Jag är överraskad av aktiviteten och engagemanget i kyrkomötet. Det är mycket bredare än i landstinget, där bara några profilerar sig.

Vill ändra arbetsformerna
Fast en del är han kritisk mot, som exempelvis arbetsformerna i kyrkomötet. De som han menar gör det svårt att ”rekrytera bredare”.

De två sessionsveckorna under hösten kunde lämpligen kortas med en dag per vecka, tycker han.

– Och man borde köra rejäla arbetspass på två och en halv timme. Nu blir det mycket lunka runt och dricka kaffe.

Annat man borde göra för att underlätta återväxten, är att välja kyrkoråd och nämnder på ett år istället för en hel mandatperiod.

– Det skulle göra det där med att ta förtroendeuppdrag mindre dramatiskt.

En av de saker han önskar sig i kyrkopolitiken är nämligen fler jämnåriga och yngre. För precis som i riks- och kommunalpolitiken finns det ett åldersglapp mellan de äldre och de riktigt unga.

Tummar på regelverket
Annars tycker han att kyrkopolitiken har åtminstone en del att lära av ”den vanliga” politiken. Menar exempelvis att Svenska kyrkan ”skulle må väl av ett visst mått av ordning och reda”.

– Kyrkoordningen är inte lika tung som kommunallagen och jag kan tycka att man ibland tummar lite väl mycket på regelverket.

– Fast det är mindre av politiska motsättningar i kyrkopolitiken. Och det är befriande.

Men att de politiska partierna är med och fattar beslut i kyrkan ser han inte som något problem. Tvärtom.

– Man har ju värderingar även om man inte tillhör ett riksdagsparti. Också nomineringsgrupper som Posk och Frimodig kyrka är politiska, även om de inte är partipolitiska. Och att en del politiska partier dessutom väljer att kalla sig något annat i kyrkopolitiken är konstigt.

Inte givet delta
Ändå var Moderaternas deltagande i årets kyrkoval inte givet. Vid partistämman i Gävle 2007 krävde ett par motionärer att partiet skulle avstå och partiledaren Fredrik Reinfeldt var själv tveksam.

– Men det var bra att vi beslutade att ställa upp. Och det var mindre liv kring frågan den här gången än inför förra valet, säger Olle Reichenberg.

Att de politiska partierna skulle lämna kyrkopolitiken ser han som avlägset och talar om ”stor acceptans” i Moderaterna.

– En reträtt skulle bli svår. Då måste vi, Socialdemokraterna och Centern göra den gemensamt.

Vill ha friare församlingstillhörighet
I partiets program i årets val — Svenska kyrkan i 2010-talet — återfinns önskemålet att biskoparna ska vara ledamöter i kyrkomötet, uppmaningen att kyrkan ska ”tänka igenom och rusta sig för ett uthålligt socialt arbete” och deklarationen att man vill ”motverka alla former av förtryck, diskriminering och generalisering i samhälle och kyrka”.

Och där finns bland annat också kravet på en friare församlingstillhörighet. Enligt Moderaterna är det ”många” som i dag önskar tillhöra en annan församling än den de är skrivna i, och partiet vill att det ska vara möjligt att tillhöra flera församlingar och dela kyrkoavgiften mellan dem.

– Men vi har nyanserat oss och talar numera inte om fri utan friare församlingstillhörighet. Och det går också åt det hållet, säger Olle Reichenberg, och påminner samtidigt om att det är riksdagen och inte kyrkan som avgör frågan.

Friare nomineringsgrupper är man också för. Ser positivt på att politiska partier på mindre orter i kyrkovalet går samman i grupper som kan heta sådant som Borgerlig samverkan. ”Man får laga efter läge lokalt”, som Olle Reichenberg formulerar det.

– Bara två grupper på en ort är okej, men en kanske inte är så bra. Det har vi sett exempel på i andra sammanhang. I min församling är det fem och det är bra.

Låga valdeltagandet ett problem
Fast det sjunkande valdeltagandet är förstås ett problem, medger han. I förra kyrkovalen röstade tolv procent, ett utfall betydligt sämre än vad som i EU-valsammanhang brukar beskrivas som ”ett katastrofresultat”.

– Ett skäl är att det saknas större politiska konflikter, säger han och konstaterar själv snabbt att det står i motsättning till vad han tidigare har sagt om det befriande med mindre av politiska motsättningar.

Fast en hel del kan nog göras, tycker han. Exempelvis underlätta att förhandsrösta. I stället för att bara upplåta församlingsgården borde det gå att rösta där många människor rör sig. Som när man i EU-valet nyligen hade vallokal på Stockholms central.

Och så måste ”människor av kött och blod” vara ute. Besöka köpcentrum, knacka dörr, ringa. Ungefär som på tevebilderna från brittiska valkampanjer.

– Men några 70–80 procent kommer det aldrig att bli. Så är det bara.

Tom Hansson
08-462 28 32
tom.hansson@kyrkanstidning.se