För några månader sedan levererade Statens medicinsk-etiska råd (Smer) en skrivelse till regeringen. I den efterlyser man en djupare diskussion i frågan om dödshjälp och öppnar för att läkare, i väl reglerade situationer, ska kunna hjälpa en obotligt sjuk patient att avsluta livet.

Inledningen på diskussion
Skrivelsen blev inledningen på en omfattande diskussion i medierna, och på myndighetens webbplats finns i dag ett stort antal artiklar samlade.

Parallellt med initiativet från Smer, ökade också den politiska aktiviteten i frågan. I riksdagen tog politiker som Eva Flyborg (FP), Fredrik Federley (C) och Annie Johansson (C) initiativ till en grupp som vill få till stånd en grundlig utredning av dödshjälpsfrågan.

Initiativ för Livshjälp
För en vecka sedan kom motdraget. Under vinjetten Livshjälp – inte dödshjälp! inbjöd då politiker från allianspartierna till seminarium i riksdagen.

– Nu sätter vi i gång i riksdagen och över hela landet. Vi skulle kunna bilda ett nätverk, föreslog Mikael Oscarsson (KD), en av initiativtagarna till seminariet som samlade ett femtiotal personer och leddes av den förre KD-ordföranden Alf Svensson.

– Den utilitaristiska inställningen äter sig fram, fastslog Svensson och fick applåder.

"Varför blanda in läkarna?"
Applåder fick också paneldeltagarna, som var hämtade utanför den partipolitiska sfären. Bland andra Anders Milton, utredare åt regeringen och tidigare ordförande i Sveriges Läkareförbund, som menade att ”läkarkåren har tagit ställning emot eutanasi”.

– Det är inte förbjudet att ta sitt liv, men varför ska läkarna blandas in? Det är det som är problemet.

Med endast en avvikande röst när-varande, centerpartisten Staffan Danielsson, blev det dock mer av vittnesbörd än diskussion. Således hördes ingen invända mot påståenden om att man i Nederländerna ”hjälper också personer som inte har bett om det att dö” och att hårdare budgetkrav på landets kliniker kan göra det ekonomiskt frestande att ge obotligt och kostsamt sjuka en extra knuff.

"Det finns inget att utreda"
Och Danielssons undran, om man åtminstone inte borde utreda frågan, avfärdades av Torbjörn Larsson, föreståndare för Ersta Diakoni.

– Det finns inget att utreda. Vissa frågor är inte förhandlingsbara och dem ska politikerna inte tafsa på. Ni riksdagsledamöter ska slippa det, för det har ni inte med att göra. Sorry.

Danielsson själv tröstade sig med att han dagen efter, i riksdagen, skulle få debattera frågan med socialminister Göran Hägglund (KD). I en interpellation hade Danielsson undrat vilken åtgärd Hägglund tänker vidta ”för att den mycket viktiga frågan om rätt till dödshjälp under noga specificerade förutsättningar ska utredas”.

Hägglund gav avvisande svar
Hägglunds svar var mer ordrikt än Torbjörn Larssons, men i sak lika avvisande. Socialministern hänvisade visserligen till att Socialstyrelsen ska utarbeta en ”så kallad vägledning till hälso- och sjukvården om den palliativa vården”, som bland annat kommer att innehålla råd när det gäller palliativ sedering. Men där, menade han, går gränsen.

– När det gäller frågor kring det som kallas läkarassisterat självmord samt aktiv dödshjälp är min bestämda uppfattning att detta är någonting vi inte ska ge oss in på. Vårdens uppgift är att stå i livets tjänst. Jag tror att det finns betydande risker om man inför element som handlar om någonting annat. Jag är orolig för en sådan utveckling, eftersom det hotar att undergräva förtroendet för sjukvården och skapa tvivel om vad som är sjukvårdens uppgift, sa Hägglund.

Länk till artiklar och debattinlägg (Smer)


Tom Hansson
08-462 28 32
tom.hansson@kyrkanstidning.se