Enligt kristna tolkningar handlar myten om det så kallade syndafallet och vill förklara hur synden kom in i världen; genom sin upproriskhet miste människan sin oskuldsfulla och bekymmersfria tillvaro. Enligt judiska tolkningar handlar utdrivandet ur paradiset om människans mognad; hon utvecklas, växer till i kunskap, blir medveten om att hon har ett val och att hon alltså är en ansvarig människa.
Denna spänning finns även i Ingo Schulzes roman om det östtyska parets öden sommaren och hösten 1989. Ingo Schulze, som kallats ”den främste skildraren av den tysk-tyska omvälvningen sen 1989”.

Den unga Evelyn drivs av en obändig frihetslängtan. Hon står inte längre ut med inskränkthet och övervakning. Hon måste ut i världen, måste få utvecklas, se att det finns något annat. Adam, den skicklige damskräddaren som känner sina kunder även på bibliskt vis, har det egentligen rätt bra – med sin trogna kundkrets, sin yrkesskicklighet, sin unga och vackra Evelyn, sitt sätt att ta sig fram i tillvaron och få ett hyggligt liv. Och på semestern kan man ju alltid åka till Östersjökusten eller Balatonsjön.
Hösten 1989 har händelserna dock sin egen dynamik. DDR-medborgare i tusental tar sig över gränsen till väst via Ungern. I Leipzig demonstrerar man på gatorna. Det finns många frågetecken. Men den 9 november faller muren i Berlin.

Adam och Evelyn är två av dem som tar vägen över Ungern till väst. Evelyn kan bara inte vänta på allt det nya. Adam är vankelmodig, egentligen motvillig, gnags av en oro. De ska skapa sig ett nytt liv, tillsammans, bland prydligt målade hus och butiker med överflöd som finns att tillgå bara man har pengar. Är de i paradiset nu eller var det paradiset de lämnade bakom sig? Schulze berättar sin parabel med ett levande språk, fullt av markörer av de små vardagligheter och gester som ger ramen åt världshistorien för var och en av oss.

Christer Hugo